De bilder man tar, de ögonblick man sparar blir ett slags uttryck för hur man upplever omvärlden. Det motiv som utgör bilden har man ju något slags relation till, och följaktligen har också bilden något att berätta om fotografen eller konstnären. Det behöver inte bli så djuplodande filosofiskt - om man inte vill. Men det tål att påpekas att en bild inte bara är en bild - fotografen har upplevt något, velat fästa detta på bild och visa det för andra. Fortfarande kan andra uppleva bilden som bra-dålig-talande-intetsägande, bilden kan förmedla en känsla eller lämna en oberörd - men upphovsmannen vill något, om än bara visa en vacker vy.

Jag vill tro att mina bilder säger något om hur jag förhåller mig till världen, om hur jag uppfattar det som finns runt omkring oss - på resa eller i vardagen. När vi är i vardagen lever vi oftast rationellt och effektivt. Vi lär oss våra omgivningar och ser inte detaljerna längre. Och i en förlängning behöver vi allt större och mer spektakulära projekt för att det ska bli en ‘upplevelse’. Samtidigt är vi omgivna av skönhet och fantastiska detaljer - det gäller bara att öppna ögonen och börja ‘se’.

Mina bilder visar bland annat hur jag uppfattar Österlen - säkert en bild som delas av många som själv varit på plats. Andra bilder är från stadsmiljöer och visar inte sällan delar av en större helhet. Där delen ger möjligheter att fantisera och skapa en egen bild av helheten. Sedan finns det bilder som bara är bilder, rakt upp och ner.